.

Den här helgen har jag bara varit för mig själv, fått tänka.. gråtit lite och bara.. ja. Funnits. I början var jag emot allt som hade med dig att jag göra, jag var så less på allt. Jag har gjort saker varenda dag för att inte tänka på dig, och jag har lyckats. Jag älskar dig inte längre, och jag saknar verkligen inte våra sista månader tillsammans.. men förra vintern.. den underbara våren.. och den härliga sommaren.. och att vi skulle haft ett barn tillsammans just exakt nu, gör så att jag känner mig ledsen. Usch vad jag gråtit. Tänk på alla skratt vi haft, allt mys.. alla roliga stunder. Jag vill inte ha oss tillbaka, det vill jag verkligen inte nu. Vi ska gå vidare, utan varandra.. Men utan dig vid min sida är jag ledsen endå. Jag vill kunna ses och prata, kunna krama om dig och skratta tillsammans med dig. För det är då jag är som lyckligast. Så fort jag blir ensam och inte har någon hos mig börjar jag tänka på gammalt, vad vare som gick så fel egentligen, och varför blev det som det blev. Vi gled isär, du tyckte inte att jag var samma glada människa som förut, men det var ju bara för att du inte var samma heller.. Men som sagt, egentligen vet jag inte vad jag vill. Men jag saknar dig som vän, för vännen.. minns du inte hur kul vi kunde ha? Och jag tror, ärligt att vi vet saker om varann som ingen annan i hela världen vet om oss..
Hoppas du tänker på mig ibland, för jag tänker på dig ibland..